"Han hade sett något som inte gick att glömma"

Det här citatet är enligt min åsikt något som skulle komma att påverka hela bokens gång. När Herakles skådar sin egen mor Alkmene bland Backanterna, följeslagare av vinets gud Dionysos, på väg att offra en man i en hel natts orgie.

Herakles inser då att kroppens lust i viss mån kan överstiga den kärlek som man känner för någon. Kärlek baseras på tillit och ärlighet, och om lusten kan övervinna dessa, hur skall man då kunna vara säker på att kärleken kan hålla i sig? När Herakles sedan får reda på att hans far egentligen är en annan man än den far han vuxit upp med blir han helt utav sig och mister förståndet. Han får för sig att t.o.m. hans egen fru kan ha gått bakom ryggen på honom, och tar därför livet av de barn de fått. Trots att han är i berusat tillstånd kan man sedan innan känna liknande vibbar när han t.ex. på sida 141-142 känner ett behov av att äta upp både sina egna barn och Megaira. Man kan anse detta som en kärleksakt, men personligen tycker jag att detta enbart tyder på att Herakles känner ett stor maktbehov, där han vill ha ägande rätt på de han älskar. Det han glömmer här är att kärleken är något man skall ge och få, inte kräva. Det är omänskligt rätt att göra något som strider emot någon annans vilja när det kommer till liv och död.

Alla har rätt till att få leva.

Det finns mycket likheter emellan Herakles och Oidipus, dels så har de båda samma sorts temperament, detta leder dem till att göra mycket fel. Och de båda försöker undvika sitt öde till en viss mån. Herakles har visserligen inte ett Oidipus komplex, men han har likväl tendenser till att göra saker som han intalat sig själv flera gånger att inte göra och t.o.m. lämnat de sina för att inte göra. Detta händer även Oidipus när han t.ex. lämnar sitt rike för att försöka fly undan sitt öde som han blev spådd till att uppfylla.