Varför tror du att hon valde underrubriken Frankenstein och den moderne Prometheus?

För att förstå varför Mary Shelley valde underrubriken "Och den moderna Prometheus" måste man först ha insikt i vem Prometheus var och vad han gjorde.

Utdrag ur http://www.protu.fi/svenska/myten.html

"Prometheus var en titan; en av de gamla gudarna, som hjälpt Zeus, när han stred mot Kronos. Prometheus formade de första människorna av lera och satte dem att gå upprätt. Zeus gav dem livets låga."

När väl människorna skapats ämnade Zeus lämna dem som primitiva varelser, då han fruktade att de skulle utvecklas och utmana honom om makten. Prometheus hade till skillnad från Zeus lärt sig att älska människorna och sade till Zeus "Man måste lära dem att göra eld, annars är de hjälplösa som barn. Vi måste avslutad det vi påbörjat."

Zeus vägrade, men Prometheus gick i hemlighet till Olympos och tog med sig elden ner till människorna. Han hjälpte även människorna på en hel del andra sätt, vilket till slut vredgade Zeus så mycket att han straffade Prometheus genom att fjättra honom vid ett berg där en örn skulle äta hans lever, som växte tillbaka varje dag.

Prometheus straffades alltså av Zeus på grund av hans vilja att hjälpa människorna.

Man finner åtskilliga liknelser mellan Prometheus och Mary Shelleys verk. Dels återspeglas Prometheus i Frankensteins vilja att hjälpa mänskligheten genom att upptäcka livets gåta. Och han straffas åtskilliga gånger av demonen, som i sådant fall kan ses som den arga örnen som förstör Frankensteins liv.

I boken blir då "elden" istället guds förmåga att skapa liv, som ingen människa egentligen borde få ha, och på grund av det straffas Frankenstein.

Speciellt återspeglas straffet i att monstret återvänder varje gång Frankenstein börjat återhämta förlusten av en familjemedlem för att återigen mörda ännu flera i hans familj. Väldigt likt hur Prometheus lever växer tillbaka varje dag.

Men om man istället tar en noggrannare titt på monstrets bakgrund och jämför denna med Prometheus finner man flertal intressanta liknelser.

Till exempel finns den solklara symboliken för Prometheus, elden, som referens att Frankensteins monster faktiskt är Prometheus när monstret hittar elden som de förbi-vandrande människorna lämnar kvar.

Elden är också en brytpunkt, och kanske en av de viktigare delarna i boken. För det är när monstret hittar elden som han börjar att reflektera över att elden bränner honom när han går för nära och att den samtidigt kan värma honom på avstånd.

Det är också detta som sedan leder honom till de franska människorna som han kom att älska, och hoppas på att bli accepterad av. Hans vilja till goda gärningar gentemot dessa människor kan delvis jämföras med Prometheus vilja att hjälpa människorna, och precis som Prometheus straffas också monstret av att människorna jagar ut honom och sårar honom djupt. Hans strävan efter att förstå människor och att önska sig accepteras av dem är det som straffar honom, likt hur Prometheus också strävade att förstå människorna, fast han lyckades vinna deras tilltro.

Prometheus bestraffning av att örnen äter hans lever återspeglas också i att monstret återigen straffas på grund av sin vilja att hjälpa människor när han räddar den lilla flickan som höll på att drunkna i floden. s.140

Det finns också ytterliggare en koppling mellan Frankenstein och historien om Prometheus vilken man kan hitta om man jämför Victor med Zeus. Precis som Zeus var det Victor som blåste liv i monstret, om man dessutom sett filmen Frankenstein(Eller liknande referenser i tv-serier etc.) använder Victor sig utav just blixtar(Som symboliserar Zeus, se http://sv.wikipedia.org/wiki/zeus) för att få monstret att leva.
Även Victors handlingar gentemot monstret kan jämföras med Zeus, då han precis som Zeus, lämnar monstret att klara sig själv i världen, även om motiven kan vara någorlunda olika till en början. Precis som Zeus straffas också Victor av att monstret, likt människorna, blir mäktigare än sin skapare genom kunskap de får från andra.
Det återkommer också en viktig punkt i boken när monstret ber Victor om att skapa en följeslagare åt honom (s. 145) Victor vägrar på grund av fruktan för att monstrena tillsammans ska kunna förstöra världen vilket kan jämföras väldigt likt med Zeus fruktan att människorna skulle överträffa honom.

Koppla essän till lämpligt avsnitt i boken, och formulera en tanke kring varför romantikens idévärld fortfarande lever kvar idag

Jag fann det otroligt svårt att koppla Sverker Sörlins essä till ett vist avsnitt i boken, då min uppfattning av essän snarare omfattar hela boken, eftersom att boken representerar mycket av det som Sverker beskriver romantiken som. En alternativ verklighet, som människan kunde tro att det var innan man hade alla vetenskapliga svar. Och ett bevis på att det vetenskapen bevisat overkligt förlorar det mesta av sin fängslande mystik som just var i att det var en möjlig verklighet.

Det är antagligen också just därför som romantiker fortfarande existerar idag. Just det inre hoppet som kan spira inom oss alla när vi hittar något som man kan anta är verklighet, så länge man själv anser att det är det.

På vilka sätt kan man se att det här är en typisk romantisk roman? Skriv ned dina exempel, citera med sidnummer och motivera varför.

Det som urskiljer Frankenstein som en roman i allra högsta grad är att den bryter mot allt förnuft i och med Frankensteins oförklarade förmåga att få död materia till liv. Trots att han enligt boken har lärdom om det genom kemi ges det aldrig en förklaring kring hur livet gavs till monstret. Därför är boken tomt uppbyggd kring en onaturlig kraft som kan liknas med magi.

1. Det enkla och ursprungliga

Man får en hel del miljöbeskrivningar i boken, framför allt förskönar författarinnan bilden av Genèves landskap.
Ex. - "och hon fann fritt utlopp för sin beundran och förtjusning i de majestätiska och makalösa vyer..." s.33
Författarinnan är väldigt noga med att beskriva landskapen som utspelas under bokens gång och använder sig utav väldigt levande beskrivningar.

Det visas också kontraster emellan städer och industri i form av Frankenstein kontra hans skapelses uppväxt. Frankenstein växte upp i en välbärgad och rik familj medan hans skapelse fick leva ute i skogen på nötter och bär. Monstret påpekar också att han vore lyckligare om han stannat i skogen utanför civilisationen, och inte lärt känna alla andra förnimmelser förutom de absolut mest primitiva så som hunger och törst. s.119

2. Individen och dennes känsloliv

Tydligt exempel på hur Frankenstein "upplever att han känner att det måste vara så" syns på sidan 35 där Victor erkänner att hans fars ointresserade svar på hans intresse kring Cornelius Agrippa. Han antog också blankt att all fakta som böckerna gav honom är baserad på verklig fakta, vilket är typiskt tecken på en äkta romantiker enligt "Den levande litteraturen" s 114.
Ett annat exempel är Victors plötsliga övertygelse om att det var demonen som mördat hans lillebror s. 64. Han visste direkt att det var hans skapelse utan att ens ha sett liket.

3. Naturen som en själens spegel

Mycket av landskapsbeskrivningarna som sker i boken brukar också spegla hur Victor känner. När han är dyster blir det naturligt att naturen antingen beskrivs som dåligt väder eller inte beskrivs alls. Men naturen är också enligt romantiken samma sak som gud, och längtan till naturen är längtan till efterlivet.
När Victor och Clerval bestämmer sig för att vandra i bergen kring Ingolstadt skänkte naturen Victor, enligt honom själv, de ljuvligaste av upplevelser. s. 66.
Naturen blir alltså en sorts plats där själens bekymmer glöms bort, i Victors fall hans skapelse. Men så fort han kommer tillbaka så drabbas han återigen utav olyckor så som Williams död.

4. Den mänskliga nattsidan

Goyas etsning "När förnuftet sover kommer vidundren" bevisas tydligt i Frankenstein när Victor beskriver hur han arbetade för att skapa sin demon beskrivs arbetsdagarna som kreativa under nattiden, han fick inte heller tillräckligt med sömn, och det kan vara dessa faktorer som ledde till att han inte tog sitt förnuft till fånga när han skapade demonen.

5. Vardagsflykten

Många romantiker drömde sig bort till fjärran länder och flydda tider. Det finns tydliga referenser om detta i form av Clerval som redan som barn får tycke för riddarhistorier, och senare i boken också intresserar sig för språk så som Arabiska.

6. Nya sätt att värdera litteratur

Denna punkt handlar snarare om Shelleys konstverk än Victor Frankensteins skapelse. Boken är som tidigare sagt banbrytande vilket också är vad romantiken handlade mycket om, att bryta normerna och att konstnären och dennes verk "står över såväl vardagens praktiska futtigheter som vanliga brackiga moralregler.".

Victor Frankenstein är en naiv ung man vars enda fel består i sökandet efter mer kunskap och makt än vad som ligger i människans natur.

Han är väldigt begåvad och beskrivs nära intill som ett geni. Men alldeles för ivrig i att använda sig av sina framgångar för att komma ännu längre istället för att fördjupa sig i det han lyckats med redan. Och det är det som leder till hans undergång.

Som person är Victor en väldigt respektfull och hängiven man. Han hyser djupa känslor inför nära och kära, han tänker ofta på vilka konsekvenser hans handlingar kan få för sina nära och kära.

Men när han slukas av sitt projekt i att skapa liv i död materia släpper han alla tankar på konsekvenserna av hans arbete. Det är nästan som om han går igenom ett personlighetsbyte, han blir likgiltig till omvärlden och trots att han vet att det är fel av honom att inte kontakta sina nära och kära tänker han enbart på sitt mål. Han vet om att det han gör är oetiskt och fel, men fortsätter i alla fall.

Frågan är om man skall avsky honom för detta eller hylla honom?

Han åsidosätter människans etik som grundat vårt beteende sedan flera tusen år tillbaka, men samtidigt visar han också på vilka nya gränser man kan sätta för vad människan faktiskt kan åstadkomma. Det enda som jag känner att han riktigt bör klandras för är hans okänsliga sida inför det han skapat.

Och det är troligtvis hans handlande gentemot varelsen han skapat som är det egentliga oetiska beteendet. Han stöter bort det som i närmaste kan kallas hans egna barn, istället för att fostra och visa varelsen vilka lagar och regler som människor lever efter.

Låt 1

1. Stämning

Överlag var låten mörk och dyster. Sångaren använde sig utav en väldigt låg och mörk röst. Det enda som hördes var i stort sett basen och fåtal små inlägg av trummor.
Jag fick intrycket av att låten ibland övergick till en gladare stämning i vissa delar tack vare cymbaleffekterna som trummorna lade in i vissa delar. De fungerade också som ändringar mellan olika teman.

2. Teman
Ibland blev det svårt att höra vad sångaren sjöng då han drog ut orden otroligt mycket och med i min mening bruten sångröst vilket jag har svårt att lyssna koncentrerat på. Men sången verkade handla väldigt mycket om sorg.

Låt 2
Stämningen i låten är skiftande, men ändå är det ett dystert och grått tema vilket gör att låten blir lugn, men ändå sorgsen. De bilder som målas upp i mitt huvud när jag hör den här låten är sorgsna historier, som går upp och ner i olika moment där vissa moment är mer glada än andra, men verkar falla tillbaka ner på det sorgsna igen hela tiden. Som om låten beskriver ett oundvikligt öde.


Bild 1

Snarare att de samtalar i månljuset tror jag på att de samtalar om varför det sker en solförmörkelse. Bilden i sig visar just slutet på en dag i det röd-gula skenet från solen, samtidigt som solen är på väg att bli täckt av en rund svart prick, dvs. månen. Männen verkar vara gammeldags klädda, vilket skulle förklara varför de samtalar om solförmörkelsen, de förundras över hur det går till. Eventuellt kan det dock vara en månförmörkelse, då Friedrich målat vad som ser ut som en stjärna på himlen. Men detta kan man inte vara säker på. Det kan helt en enkelt vara en väldigt stark stjärna som lyser under dagen.
Men det är också fullt möjligt att de samtalar om de hemska små vättarna som bor inuti trädet.

Vad innebär helvetet för dig som plats / symbol?

För mig är helvetet en symbol som använts för att förtrycka och kontrollera människor sedan romarriket. Jag ser ingen nytta av att använda hot som redskap för att tvinga folk att leva ”rätt”, när det ”rätta livet” dessutom innebär underkastelse.

Har den en plats i vårt samhälle idag?

Ja, den existerar och är stark, men den borde egentligen inte få existera, med tanke på vår civilisations intelligens så borde vi förstå att man själv borde sträva efter att utföra goda dåd istället för att utföra goda dåd för att undvika att hamna i helvetet.

Behöver vi symboler för det onda och goda?
Ja, symboler som definierar det onda och goda kan vara bra, så att människan kan urskilja vad som är socialt acceptabelt i samhället och vad som inte är det. Men symboler som används för att tvinga människan till att utföra saker är inte något som man behöver.



Dagboksanteckning från Dante Alighieris liv
Käraste dagbok!
På dagen innehar jag rollen av Dante Alighieris, blott en enkel, landsförvisad diktare. Men i natten, under mörkrets timmar, förvandlas jag till Dante – Demonen och härskare över de sju synderna. Jag färdas vida över land och hav och dömer människor för deras synder. Men kanske är det så att det är jag som är syndaren och världen som är demonen.