På vilka sätt kan man se att det här är en typisk romantisk roman? Skriv ned dina exempel, citera med sidnummer och motivera varför.

Det som urskiljer Frankenstein som en roman i allra högsta grad är att den bryter mot allt förnuft i och med Frankensteins oförklarade förmåga att få död materia till liv. Trots att han enligt boken har lärdom om det genom kemi ges det aldrig en förklaring kring hur livet gavs till monstret. Därför är boken tomt uppbyggd kring en onaturlig kraft som kan liknas med magi.

1. Det enkla och ursprungliga

Man får en hel del miljöbeskrivningar i boken, framför allt förskönar författarinnan bilden av Genèves landskap.
Ex. - "och hon fann fritt utlopp för sin beundran och förtjusning i de majestätiska och makalösa vyer..." s.33
Författarinnan är väldigt noga med att beskriva landskapen som utspelas under bokens gång och använder sig utav väldigt levande beskrivningar.

Det visas också kontraster emellan städer och industri i form av Frankenstein kontra hans skapelses uppväxt. Frankenstein växte upp i en välbärgad och rik familj medan hans skapelse fick leva ute i skogen på nötter och bär. Monstret påpekar också att han vore lyckligare om han stannat i skogen utanför civilisationen, och inte lärt känna alla andra förnimmelser förutom de absolut mest primitiva så som hunger och törst. s.119

2. Individen och dennes känsloliv

Tydligt exempel på hur Frankenstein "upplever att han känner att det måste vara så" syns på sidan 35 där Victor erkänner att hans fars ointresserade svar på hans intresse kring Cornelius Agrippa. Han antog också blankt att all fakta som böckerna gav honom är baserad på verklig fakta, vilket är typiskt tecken på en äkta romantiker enligt "Den levande litteraturen" s 114.
Ett annat exempel är Victors plötsliga övertygelse om att det var demonen som mördat hans lillebror s. 64. Han visste direkt att det var hans skapelse utan att ens ha sett liket.

3. Naturen som en själens spegel

Mycket av landskapsbeskrivningarna som sker i boken brukar också spegla hur Victor känner. När han är dyster blir det naturligt att naturen antingen beskrivs som dåligt väder eller inte beskrivs alls. Men naturen är också enligt romantiken samma sak som gud, och längtan till naturen är längtan till efterlivet.
När Victor och Clerval bestämmer sig för att vandra i bergen kring Ingolstadt skänkte naturen Victor, enligt honom själv, de ljuvligaste av upplevelser. s. 66.
Naturen blir alltså en sorts plats där själens bekymmer glöms bort, i Victors fall hans skapelse. Men så fort han kommer tillbaka så drabbas han återigen utav olyckor så som Williams död.

4. Den mänskliga nattsidan

Goyas etsning "När förnuftet sover kommer vidundren" bevisas tydligt i Frankenstein när Victor beskriver hur han arbetade för att skapa sin demon beskrivs arbetsdagarna som kreativa under nattiden, han fick inte heller tillräckligt med sömn, och det kan vara dessa faktorer som ledde till att han inte tog sitt förnuft till fånga när han skapade demonen.

5. Vardagsflykten

Många romantiker drömde sig bort till fjärran länder och flydda tider. Det finns tydliga referenser om detta i form av Clerval som redan som barn får tycke för riddarhistorier, och senare i boken också intresserar sig för språk så som Arabiska.

6. Nya sätt att värdera litteratur

Denna punkt handlar snarare om Shelleys konstverk än Victor Frankensteins skapelse. Boken är som tidigare sagt banbrytande vilket också är vad romantiken handlade mycket om, att bryta normerna och att konstnären och dennes verk "står över såväl vardagens praktiska futtigheter som vanliga brackiga moralregler.".