Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!


Vad handlar dikten OM?

En ungdom vars far/släkt gjort något hemskt, t.ex. dödat människor i kriget. Och när han får reda på detta känner han ångest över att denna skam blir arvet från hans föräldrar. Miljöbeskrivningen kan beskrivas som känslan när han inser detta. Blodet på händerna kan referera till att man får ”blod på händerna” när man gör någon annan människa illa, dvs att författaren känner som om han också har blod på händerna och måste visa det.

Vilken känsla lämnar dikten DIG?

En känsla av plötslig förståelse för något man egentligen inte vill veta. Man öppnar dörrar som man inte borde öppnat.

Vad förmedlar DIKTJAGET?

Författaren är troligtvis en person som upplevt liknande sorg och ville uttrycka sig genom dikt. Författare brukar alltid ha något personligt med sina skrifter, därför gör jag antagandet av att författaren använder sig utav en stark känsla som han själv tidigare känt av, men som även många läsare kan känna igen sig själva med.

När skrevs dikten? Kontext?

Dikten skrevs under 1916, och därför antar jag att den skrevs i sammanhang med första världskriget eftersom många kände stor ångest under den perioden.